Lake Atitlan – San Pedro – Guatemala

God kväll/morgon/middag eller vad du nu har på din sida av skärmen. På denna sida av klotet är det onsdagskväll och vi har precis bytt land.

Men en sak i sänder, först får vi beta av tredje och sista stoppet i Guatemala. I söndags, strax efter att jag postade förra inlägget hoppade vi på en skumpig bussresa tre timmar västerut. Målet var sjön Atitlan som ligger insprängd mellan ett gäng berg och inaktiva vulkaner. På tal om insprängda saker så är det precis vad man är i dessa härliga bussar. Bussbyggarna här lär inte haft i åtanke att ett gäng välväxta nordbor skulle få plats med sina ben mellan sätena. Packade som sillar (minst sagt, Mattias är närmare 3 meter än 1..) studsade vi oss efterhand ner från serpentinsvängarna rakt ner i fridens land. Att säga att jag trivs i bergsmiljö är en underdrift efter ett gäng vintrar i alperna. Snöbristen till trots så ger bergen ändå mer kärlek än platta landskap alla dagar i veckan.

Vi lyckades ta en transfer till fel sida av sjön, men båt-taxi är utan tvekan en succé man inte bör missa. In i sillburken igen och denna gången studsade vi över vågorna istället för ojämna vägar. Föredrar vågorna, speciellt när man kunde ligga i fronten och suga åt sig soltimmar så det stod härliga till. Fick även en härlig (?) uppgift att agera tyngdkloss för att räta upp båtens rejäla slagsida. Kaptenen domderade med järnhand så det var bara att hänga ut över relingen och hoppas på att inte trilla i plurret.

San Pedro (yes, samma namn som första ön i Belize för er läsare med skarpt minne) levererade resans hittills kyligaste väder. Fick faktiskt dra på både långbyxor och tröja på kvällarna. Ganska skönt som omväxling mot den ständigt tryckande hettan som råder här borta. Första heldagen bjöd även på halv storm över sjön. Farligt när solen ändå är framme, man känner inte riktigt av solbrännan när det ligger en vind och kyler kroppen under solning, vilket vissa deltagare fick betala för i en lätt röd nyans över kroppen framåt kvällen. Aloe Veran gick sedan het över kropparna..

Annars flöt dagarna på utan några större bekymmer, mycket solande, strosande bland gatustånden, god mat och en fantastisk vy från boendet. Takterrass med bubbelpool snackar man inte bort i första taget. Inte i andra taget heller. Men i tredje taget kokade kroppen över lite lätt så då fick man krypa tillbaka in i skuggan för återhämtning.

Återhämtning har man snart fått nog av, så idag steg vi upp 3.45 och hoppade på en 10-timmars bussresa (återigen, sillburk) som tog oss över gränsen söderut till El Salvador. Här togs vi emot av Albins bror Gustav som är ute och reser med ett gäng vänner. Tredje gången vi stöter ihop nu faktiskt, bra häng! Denna gång slog vi till på en lyxvilla tillsammans, men det får jag berätta mer om i ett annat inlägg..img_0503img_0506img_0512img_0525img_0541img_0542

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s