El Zonte – El Salvador

Hej hej hallå dagboken.. Klassisk (uttjatad) inledning, men Berts välkomstfraser slår det mesta, så är det bara.

Något annat som också slår det mesta är Esencia Nativa, vårat boende de senaste fyra nätterna. I en lugn liten by vid namn El Zonte som ligger precis vid Stilla Havs-kusten. Här har vi hängt i hängmattor, lirat pingismatcher och kikat solnedgångar. Riktigt skönt boende, ingen hets, bra personal och allmänt bra stämning.

Dagarna flyter samman lite när man hänger på samma ställe och i princip gör samma saker, men ska försöka plocka ut lite särskilda grejer. Framförallt får man ju ta upp surfbiten. Denna svåra, omöjliga, fruktansvärda och alldeles alldeles underbara sport.. Söndagmorgon ringde alarmet klockan 5.45. Mattias, Johanna, Jossan och Markus skulle på surfkurs i soluppgången. Jag hyrde mig en bräda med, men tänkte att några dagar på Bali förra året fick räcka som surfkurs för min del. Så på egen hand hoppade jag ut i de där massiva vågorna som rullar in som ett klockspel dag ut och dag in.

Det finns ett fåtal bra anledningar att ge sig upp innan klockan slår 6 på morgonen. När man ska iväg på en resa och fånga ett tidigt flyg. När det har kommit riktigt mycket puder i en ort ett antal mil från där man bor i alperna. Eller helt enkelt när man ska se en soluppgång. Solnedgångar i all ära, men dess antagonist vinner alltid. Dels för att man ofta får åtnjuta det i lugn och ro utan en massa människor runtom. Men framförallt för ljuset, det finns inget bättre. Och jag saknar aldrig min kamera mer än när ett gäng går över stranden med surfbrädor under armen i morgonens dimma.

Nåja, jag får behålla bilden på min näthinna istället. Surfen då? Jo det var som vanligt. Tumla runt i saltvatten 47 gånger och stå upp en gång. Efter lite över en timmas härjande så tog vi frukost, samlade lite krafter och vilade lite. När vi gick på igen vid klockan 11 log lyckan mot mig återigen. Lite lättare bräda, lite lättare vågor, lite lugnare i alla moment. Sen flöt det (ha) på rätt fint faktiskt. Alltså få inte upp en bild av att jag flyger fram genom vågorna som valfri australiensare, men det där vita svallet som bildas i efterdyningarna av en våg börjar behärskas bättre och bättre för var gång!

Men mör blir man, halvt förstörd närmare bestämt. Sväljer vatten, gassas i solen, pendlar med armarna som en bättre motorvev. Tur att det inte är värre än att man kan krypa tillbaka till hängmattan och köra ner näsan i ännu en bok. Idag läste jag ut resans fjärde bok, mer än en bok i veckan helt enkelt. Skönt att vara inne i det, perfekt för slöa tillfällen när man reser! Nu börjar det krisa dock, får försöka hitta någon bokhandel snart.

Idag drog vi till El Tunco. Skulle ta ut lite dollar var tanken. Förväntade oss en liten uttagsautomat vid sidan av vägen i princip. Till vår förvåning hamnade vi i en liten surfby. Mysiga små butiker, restauranger och boenden. De andra drog hem efter penga-uttaget, men jag blev fast. Köpte mig en magisk glassdrink, tre sorters glass nermixade och toppade med grädde, Oreo-bitar och ett kex. Hittade ett skönt krypin vid stranden under ett parasoll, tryckte i mig glassen och läste ut Fladdermusmannen, av Jon Nesbo. När det var klart blev det en liten promenad i byn och sen lite god mat.

Efter det tänkte jag ta mig hem mot El Zonte igen. När man ska fånga en buss här så går man helt enkelt upp till stora vägen och ställer sig. Det finns inga hållplatser, och definitivt inga tidtabeller. Så det är bara att vänta och hoppas på det bästa. Jag tänkte att jag kunde börja gå lite lätt mot våran by och hoppa på bussen när den kom. Efter 20 minuter tänkte jag att jag lika gärna kunde gå hela vägen när jag ändå gått så långt så jag viftade förbi de bussar som kom. Svårt att uppskatta avstånd när man bara åkt sträckan en gång dock. Blev i slutändan en promenad på 1h och 50 minuter. I världens tunnaste (inget skämt, det är en mm kvar av sulan) tofflor, 33 graders värme i skuggan (var sol hela tiden) och lite för lite vatten. Sen när man kom till hostelet så var självfallet Albin sugen på lite styrketräning. Dumt att inte slita ihjäl sig tänkte jag och hängde på.

I skrivande stund sitter jag nöjd och belåten efter sjunde chicken burriton på fyra dagar. Riktigt god och riktigt bra pris!!! Unnade mig även en chipspåse såhär till skrivstunden. Man sa la ha’t lite gôtt. Känns riktigt bra att vara igång igen efter mag-kollapsen i villan, och en liten förkylning på det. Hade kunnat hänga kvar här ett bra tag till, El Salvador har sjukdomar till trots verkligen varit bra. Inte ett land man bara ska åka förbi helt enkelt! Men det finns mer att se och mer att utforska så tidigt imorgon går bussen mot nästa land. Nicaragua. Bussen kommer även ta oss genom Honduras, men där blir det inget mer stopp än gränskontrollerna.. VAMOS!